Etikettarkiv: Filosofi

Lex Duplex av Staffan Gullsby

”Med lex duplex,img_0528 lagen om två, menas att två ovanliga händelser inträffar i nära anslutning till varandra. Samtidigt är det först i efterhand man kan konstatera att det har inträffat. Det är egentligen samma sak som menas med uttrycket att en olycka sällan kommer ensam. (s. 182).

Lex Duplex är en intelligent författad roman som till ytan handlar om Sebastian Ekberg, överläkare på ett mindre sjukhus i en norrländsk by. En rad dödsfall inträffar och frågan väcks om det rör sig om mord eller om personerna bara befunnit sig ”på fel ställe vid fel tidpunkt” (s. 38). Om det rör sig om mord blir följdfrågan om det finns ett samband mellan morden eller inte. Sebastian Ekberg doktorerade i Stockholm varmed hans karaktär är teoretiskt lagd. Han drivs av en vilja att förstå hur saker och ting hänger samman, om de gör det. Denna drivkraft leder honom in på en väg där han försöker reda ut vad som skett i byn. Till hjälp har han sjukhusets IT-ansvariga Marie Bergström.

Romanens grundläggande intrig polariseras sedan genom att olika miljöer utforskas. I den norrländska byn har Pingstkyrkan ett relativt starkt inflytande på invånarna. Den Gud som förespråkas av kyrkan i romanen är den straffande Guden som utsätter sina följare för olika prövningar, bl.a. genom dödsfall. Denna miljö, med religionen i fokus, kontrasteras med sjukhusmiljön där vetenskapen och fakta ska vara drivkrafterna bakom att förklara varför och hur saker och ting sker. En tredje miljö utgörs av medias roll i romanen. De dödsfall som inträffat rapporteras av media på ett inte helt objektivt sätt varmed frågan om pressetik och källkritik lyfts. Reportrarna på byns lokaltidning gör allt för att skapa nyhetsrubriker oavsett om innehållet är fabricerat eller inte. Allt utfört i opinionsbildningens och yttrandefrihetens namn.

I romanen finns därmed motsättningen mellan vetenskap och religion (fakta vs tro) representerad, som går tillbaka hur långt i tiden som helst. Skapade Gud människan eller var det Big Bang, vetenskaplig fakta vs religiösa mirakel. Vad som är sant enligt den ena behöver inte vara sant enligt den andra, så vad är sanning? Denna fråga utreds av Staffan Gullsby på ett intelligent och tankeväckande sätt. För vad är egentligen sanning? Det som går att bevisa på vetenskaplig väg eller det som står i tidningen? Eller är sanning det som förkunnas av pastorn i Pingstkyrkan?

Det går inte att kort sammanfatta briljansen i Gullsbys roman för innehållet är så komplext. Romanen är verkligen intelligent skriven och det syns tydligt att dess innehåll har vuxit fram under många år. Allt är genomtänkt, från titeln Lex Duplex, till omslaget med EKG:et och korset, till sista ordet på sista sidan. Het magnifikt. Jag älskar verkligen att romanen är så mångbottnad, på ytan utspelas intrigen men sedan finns det en rad frågor under ytan och allt detta kan sedan översättas med Lex Duplex och det faktum att ”[b]ara för att det finns en korrelation behöver det inte föreligga kausalitet” (s. 182). För så är det, bara för att saker och ting inträffar samtidigt behöver det inte innebära att det finns ett orsakssamband mellan det inträffade.

Lex Duplex kan i min mening läsas och uppskattas av alla. Läsaren behöver inte gå i taket av förtjusning (som jag) över resonemangen kring korrelation och kausalitet, det går att förstå intrigen och innehållet ändå. Till en början funderade jag över om den yrkesjargong som förekommer försvårar läsningen av romanen, men nu, i efterhand, inser jag att detta inte är fallet. ”Coloncancern” (s. 26), ”divertikulit” (s. 26) och ”ATLS-konceptet” (s. 99) är exempel på läkarjargong som brukas av Gullsby men att jag inte riktigt förstår vad ATLS-konceptet innebär försvårar inte min förståelse eller uppskattning av romanen. Snarare bidrar det till att verklighetsförankra det som utspelas och det bevisar att Gullsby kan sina omgivningar.

Berättartekniken är även den utförd med briljans för Gullsby berättar inte en historia, han visar den för läsaren. Den allvetande berättaren fungerar som en kamera som sveper över de olika scenerna i romanen. Stundtals zoomar berättaren in på karaktärer ända in i deras medvetande. Kanske miljöerna hade kunnat zoomas in lite mer men helhetsintrycket är kanon. Så, som ett svar på Gullsbys efterord i boken: ”[j]ag har haft en bild i mitt inre när jag skrivit Lex Duplex. Det är inte troligt att precis samma bild framträder hos dig efter att du har läst men förhoppningsvis är de likartade.” (s. 285), kan jag bara skriva att jag inte vet om de bilder som uppstod hos mig är likartade med de Gullsby hade när han skrev romanen, men bilder har skapats hos mig, utan tvekan. Och detta är inte fallet med alla böcker, framför allt inte nybörjarböcker där berättelser ibland inte skapar några bilder alls hos läsaren då händelser berättas för läsaren istället för att de visas. Som avslutning lämnas här en bild från Lex Duplex:

”Allt var stilla. Tystnaden var total och i fyra hjärnor snurrade tankarna för att försöka få rätsida på vad som hade hänt. Nyss var allt normalt. De var på väg till stan för att äta söndagsmiddag på en restaurang. Nyss var det stoj i baksätet. Tre barn som såg fram emot ett äventyr. Nyss var familjen hel. Nu var allt förändrat.” (s. 5).

För alla er som inte har läst denna roman, gör det! Den är som en god karamell som ger (mer)smak i munnen långt efter att sista bladet har vänts. – Sandra Elma

 

Betyg: 4 av 5

Uppföljare: Lex Domini
Förlag: Visto Förlag

Share This: