Etikettarkiv: Deckare

Ett mörkt förflutet av Nicole Löv

Nicole Löv”Flickan visste att mamman hade gjort några dåliga val som hade lett dem dit, kastat ut dem till den andra sidan. Den kalla och hänsynslösa världen där var och en tvingades hitta sitt eget sätt för att överleva.”  (s. 40)

 

 

Ett mörkt förflutet av Nicole Löv är en berättelse om gott och ont,  om hur det förflutna alltid kommer ikapp en, om kampen mellan motpoler i livet. Det man vill vara i motsats till det man verkligen är, en kamp mellan olika sidor i livet oavsett om dessa sidor utgörs av gott och ont eller mellan förflutet och nutid.

En ung pojke blir brutalt skjuten men överlever och frågan läsaren ställs inför är givetvis vem som utförde dådet. Isabell Sahlin är psykolog och bokens huvudperson. Johan Waltz är en av poliserna som utreder fallet med den skjutne pojken. Isabell och Johan introduceras för varandra genom att Isabell kallas in som psykolog i fallet och från denna stund utvecklas intrigen och handlingen i boken.

Ett mörkt förflutet är en bok man inte kan lägga ifrån sig. Nicole Löv behärskar verkligen deckargenren då hon lyckas hålla kvar läsarens intresse genom hela boken (lite pusseldeckare över det hela). Som läsare uppkommer hela tiden nya frågor – desto mer man läser desto fler frågor ställs man inför. Detta grepp lyckas författarinnan behålla kring läsaren ända till sista sidan, ja till och med tills efter boken är utläst för även om läsaren får svaren i slutet väcks nya frågor. Mästerligt utfört är min åsikt.

Karaktärerna och miljön är trovärdigt beskrivna även om jag saknar ett visst djup i texten. Karaktärerna utvecklas inte så mycket i min mening, de känns inte så mångfasetterade på något sätt vilket är lite synd då de blir mer som typer: en psykolog, en polis, en bov, ett offer osv. Som läsare vill jag uppslukas totalt av berättarvärlden, jag vill att bokens handling ska spelas upp som en film framför mina ögon. Jag vill inte behöva fylla i så mycket detaljer själv och jag vill glömma min egen vardag för en stund och uppslukas av boken, glömma tid och rum. Denna verklighetsflykt lyckas inte riktigt Ett mörkt förflutet ge mig och detta har inte med handlingen att göra för intrigen tycker jag är superb. Det ligger snarare i textens utförande, jag vill ha en mustigare text, ett större djup i karaktärer, grottande i detaljer, jag vill helt enkelt ha mycket mer av allt (vilket i sig är mycket positivt för det betyder att Nicole Löv är skicklig!). När Isabell sitter på jobbet framför sin dator vill jag veta vad hon skriver, vad hon tänker, hur hon känner sig. När Johan är på väg hem efter en påfrestande dag på arbetet med en utredning som inte riktigt går framåt i den takt han önskar vill jag veta hur hans ansiktsuttryck ser ut, vart bekymmersrynkorna i ansiktet sitter, hur/om hans axlar slokar, vad han passerar på vägen, vad han hör, vilka lukter han känner osv osv. Som läsare är jag lat – jag vill ha allt serverat, jag har aldrig gillat Hemingways isbergsteknik men det är bara sån jag är. En högst subjektiv åsikt alltså.

Språket i boken är rappt men dessvärre stördes min lästakt lite av de språkliga småfel som göms i texten (korrekturfel) vilket egentligen inte behöver tas upp här. Anledningen till att jag ändå gör det är för att poängtera vikten av att man som läsare inte dömer boken utifrån de felskrivningar som finns. Vad som ska bedömas är innehållet och inte om tryckfelsnisse varit framme eller ej.

Nu väntar jag med spänning på uppföljaren för som jag nämnde tidigare, har Nicole Löv mig fortfarande i sitt grepp och det finns frågor som behöver svar för hur ska det gå för Isabell i fortsättningen, ska hon klara kampen mot ”den andra sidan”?

”Mästerligt utfört är min åsikt”

/Sandra Elma

 Finns att köpa hos bl.a. Bokus och Adlibris

Share This: