I ljuset av svenska skolans resultat (PISA), tänker jag:

Nästan dagligen står det att läsa i medierna om det fallande resultatet inom den svenska skolan och detta kan kort sammanfattas med att det råder stora problem inom vårt utbildningssystem. Många lösningar har tänkts ut och det återstår att se när den negativa trenden vänds.

Alltfler krav ställs på lärare. I SvD idag står det att kvaliteten ska höjas genom statliga pengar till skolan. Ofta diskuteras även lärarlegitimation, lärarlyft och att kvaliteten på lärarutbildningarna måste höjas. Allt detta är säkerligen viktigt men samtidigt får det mig att tänka på att ibland är lösningen kanske enklare än man tror.

Lärarlegitimationer i all ära men jag är skeptisk. Innebär denna legitimation per se att man är en god pedagog, att man kan motivera elever och vända de negativa resultaten i PISA undersökningen? Innebär det att nyutexaminerade lärare med denna legitimation är en bättre pedagog än en lärare som har arbetat inom skolan i 30 år? Är denna ”lärarlegitimerade” person en bättre pedagog än någon som har en djup ämneskunskap? Jag känner mig tveksam till detta. Hur ska detta ”körkort i undervisning” vägas mot verklig erfarenhet? Bör det inte finnas fler bedömningskriterier för att utröna om någon är en god pedagog eller inte? Bör man inte väga in ämneskunskap, erfarenhet, vilja att undervisa, förmåga att motivera och stimulera kunskapstörst hos elever?

Det förflutna kan lära oss mycket och jag tänker ofta ”bakåt” för att finna vägledning. Ser man till den svenska skolan, hur den såg ut för några år sedan, kan man finna en del svar. Då fanns inte krav på lärarlegitimation, då var läraryrket inte omgärdat av administrativa tidskrävande uppgifter, då var läraryrket mer attraktivt, då fanns det lektorer inom grundutbildningen – då hade lärarrollen mer status osv osv. Så vad har förändrats? Varför lär sig inte elever på samma sätt nu som då? Det finns inte utrymme att reda ut detta här för det finns nog inget enkelt svar på denna fråga. Däremot tror jag att några svar kan vara att förr särskildes hemmets och skolans roll, dvs hemmets roll var att uppfostra och skolans roll att lära ut. Idag har dess roller blandats ihop och detta problem kan inte lärarlegitimationen lösa. Sen fanns det inte samma krav på lärare förr, för att lära ut skulle man som lärare besitta ämneskunskap samt att man skulle kunna förmedla sin kunskap till eleverna (pedagogisk ådra). Nu är detta ett antagande men jag tror att förr kunde den pedagogiska kunskapen tillägnas på flera sätt och fokus låg inte på hur många högskolepoäng inom ämnet pedagogik man som lärare besatt. Fokus var snarare på om man som lärare hade den kunskap inom sitt ämne som krävdes för att lära eleverna det de borde kunna. Erfarenheten vägde starkare och ansvaret för elevernas prestation låg inte bara på läraren – de elever som inte ville lära sig var inte lärarens ansvar i samma utsträckning förr som nu. Ser jag på min egen skoltid kommer jag osökt att tänka på min lärare i matte och historia på gymnasiet. I dagens ögon skulle han inte ha ansetts vara en bra pedagog för han undervisade MED HELA HANDEN, dvs han var sträng och ansvaret för att lära sig låg på oss elever, han var mycket tydlig med att han fick sin lön ändå oavsett om vi lärde oss något eller inte. Om vi däremot ville lära oss så fanns han där för att lära ut. Detta kan ses som extremt men faktum kvarstår att jag lärde mig mycket, särskilt inom matematik som för övrigt var mitt värsta ämne och han är den lärare jag kommer ihåg starkast.

Så vem är jag att tycka allt detta? Vilka högskolepoäng besitter jag för att styrka det jag säger? Ja, jag har inte en lärarlegitimation, jag har inte lärarexamen, jag har inte 210 hp på lärarutbildning (lägsta antalet högskolepoäng för lärarexamen) och jag har inte ens 30 hp pedagogik i bagaget – med andra ord är jag inte en god pedagog enligt dagens mått. Men så vad har jag då? Jo, jag har en magisterexamen i engelska (= god ämneskunskap), jag har ca 4 års erfarenhet av undervisning på gymnasie- och komvuxnivå), jag har sammanlagt 6 års universitetsstudier i bagaget (det blir 7 när jag är klar med min kandidatexamen i rättsvetenskap) och jag har en dotter i åk 3 och en dotter som ännu inte nått skolålder. Detta innebär att trots att jag har många högskolepoäng, viss erfarenhet och ett STORT intresse av hur den svenska skolan utvecklas med tanke på mina döttrars framtid besitter jag inte tillräcklig kunskap (!?) för att bli fast anställd som lärare (om jag nu skulle vilja det). För att få ett körkort i undervisning måste jag läsa 90 hp pedagogik, dvs 1,5 år till på universitet och detta får mig att le (i mjugg). Jag vet att jag kan undervisa och jag vet att sann kunskap om hur man ska lära ut fås genom erfarenhet. Jag har läst lite pedagogik och vad jag kommer ihåg starkast är hur vi diskuterade hur ett optimalt klassrum skulle se ut för att stimulera lärande, dvs hur ett klassrum borde inredas med färger, möbler osv. Denna kunskap hjälpte mig inte alls när jag stod inför en uppspelt klass på 30 elever en fredag eftermiddag för att lära dem kongruensböjning i engelska! Det var TIDEN i klassrummet, MÖTET med eleverna som lärde mig strategier för att lära ut och dessa strategier bändes och vredss för att passa olika klasser och olika elever. Så jag TROR inte att man lär sig hur man blir en bra pedagog genom att läsa pedagogik utan man blir en bra pedagog om man kan sitt ämne, om man brinner för att lära ut och om man ser verkligheten för vad den är. Det finns inga utopiska klassrum där man som lärare kan välja färg på väggar och möbler, vad som finns är ett vanligt klassrum (lite tråkigt inrett) med en grupp elever som alla har olika motivation och inställning till att lära sig.

För att avsluta detta skriver jag ”cogito, ergo sum” (jag tänker alltså är jag). Undrar om Descartes hade fått en lärarlegitimation?

 

 

 

Share This:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>