Kategoriarkiv: Gästinlägg

Gästbloggsinlägg av Joanna Björkqvist

Jag är med i ett bloggprojekt där vi som författare och bokbloggare gör gästinlägg hos varandra. Projektets grundare Joanna Björkqvist (http://joannabjorkqvist.com/) gästbloggar hos mig idag. Jag undrade över om arbetssättet skiljer sig åt för författare beroende på inom vilken genre man skriver och Joanna har begrundat detta i sitt inlägg:

IMG_9638_2 (2)

 

När jag funderar på hur en bok blir till från start till mål har det varit ganska olika för mig som rört mig i flera olika genrer. Det är skillnad på både researchen och skrivandet, men det finns en sak som är gemensam oavsett genre och det återkommer jag till.

Min debut roman Nära dig skrev jag på samma sätt som jag läser en bok; jag började från början och berättade allt som hände under ett kalenderår och sedan tog historien slut. Det var väldigt tydligt och enkelt på det sättet.

Jag brukade börja morgonens arbete med att läsa igenom det jag skrivit dagen innan för att komma i stämning och sedan skrev jag mest bara på. Jag stoppade in lite fakta, som jag googlat fram eftersom dagböcker från 1980 har en central roll i berättelsen, men i övrigt skrev jag min påhittade historia rakt av i den kronologiska ordning den skildrades.

Som en rolig parentes kan nämnas att det visade sig att romanen landade på nästan 900 sidor när den väl var klar, så det där härliga flödet jag känt att jag var inne i medan jag skrev visade sig vara lite farligt. Jag fick ta fram macheten och rensa rejält i texten. Till slut landade den på ungefär 350 sidor och det var betydligt mer lagom.

Nästa bok var en handbok om att ge ut böcker på eget förlag och den kom till på ett helt annat vis. För det första skrev jag Förverkliga din bokdröm (http://dinbokdrom.se/) tillsammans med Kristina Svensson och redan där skilde sig arbetet rejält, för vanligtvis är författandet en ganska ensam syssla, men här skickade vi ständigt och jämt mejl till varandra.

Dessutom intervjuade jag tjugofem egenutgivare inom olika områden för att andra skulle få tips kring hur de hade tänkt och gjort och slippa upprepa deras eventuella misstag längs vägen. Även Kristina och jag skrev hur vi själva hade gjort med våra debutromaner när det gäller omslag, korrekturläsning, lektörläsning och annat.

Från början var det inte givet i vilken ordning de olika kapitlen skulle placeras, så de skrevs inledningsvis inte i någon uttänkt ordning. Istället var det något vi funderade över en hel del och sedan lade vi allt i en ordning som verkade logisk och rimlig. I min debutroman kunde jag knappast kasta in kräftskivan eller julafton före midsommarafton, så det var en helt annan sak att arbeta med en handbok i att ge ut böcker.

En annan detalj som skilde sig mycket åt var att alla medverkande i boken fick läsa kapitlet som handlade om dem och det betydde att texten åkte fram och tillbaka mellan oss ett par gånger så att allt skulle bli korrekt och bra. Så gör man inte när man skriver en roman alldeles själv. Möjligen om man har en nära kontakt med sin redaktör, men det har inte jag haft.

Min tredje bok var Närmare dig och där var arbetssättet helt annorlunda jämfört med debuten, trots att båda var romaner, för här handlade det om att skriva om en bok. Jag bestämde mig nämligen för att göra en ny och bättre version av Nära dig och den fick titeln Närmare dig eftersom man kom närmare karaktärerna. Jag skummade igenom de olika dagarna i boken och kände ganska snabbt vilka som skulle bort, vilka som behövde fördjupas och vad som skulle kunna läggas till. Som journalist i grunden är jag ganska osentimental när det gäller mina egna texter, så att kasta bort en massa sidor gjorde mig ingenting alls och efter vad jag har hört i efterhand kastade jag dessutom bort rätt sidor och det känns bra att höra.

Min fjärde bok heter Våra älskade orkade inte leva (http://joannabjorkqvist.com/2015/01/01/varaomslag_våra_älskade_framsida-alskade-orkade-inte-leva/) och den kommer ut den 16 februari på Grim förlag (http://www.grimforlag.se/). Det är en reportagebok om anhöriga till människor som tagit sitt liv. Det är en väldigt journalistisk produkt och jag har gjort djupa intervjuer med åtta nära anhöriga samt med två personer som i sina yrkesroller kommer i kontakt med anhöriga – en psykoterapeut och en präst.

 

 

Det arbetet har varit väldigt speciellt på många sätt. Dels har det varit väldigt gripande att få höra och förvalta deras historier och dels har jag låtit dem läsa texten om dem själva under lång tid, för att varenda liten detalj ska kännas okej. Eftersom ämnet är så känsligt har det varit viktigt att gått en viss tid mellan intervjutillfället och att boken trycks. Det är nödvändigt att alla hinner landa i att deras erfarenheter, tankar och känslor nu kommer att spridas över landet.

Jag har också rest kors och tvärs över landet för att träffa mina intervjupersoner. Även det har varit ett spännande arbetssätt. Vanligtvis har vi träffats på något ställe som betyder mycket för den intervjuade och det har känts fint.

Alla intervjuer till Förverkliga din bokdröm gjordes via mejl, men i Våra älskade orkade inte leva var det självklart att träffas öga mot öga. Det går inte att avhandla en sons eller en mammas död via mejl. Särskilt inte om det gäller något så känsligt som ett självmord.

Så med fyra böcker i bagaget kan jag konstatera att arbetssättet när det gäller tillkomsten av dem har varierat en hel del, men en sak har de ändå gemensamt och det är att man måste ha en grym disciplin som författare. Det är att sätta sig ner på rumpan och sitta stilla i ett antal timmar framför datorn som gäller.

 

 


Tusen tack för ditt inlägg Joanna

Share This: